Innhold: Extraintestinala manifestationer

Extraintestinala manifestationer

Vid såväl CD som UC kan förutom besvär från mag-tarm-kanalen även andra organmanifestationer förekomma. Bland annat kan leder, hud, ögon och gallvägar vara afficierade och ledbesvär är vanligast. Vanligen är s.k. extraintestinala manifestationer aktivitetsrelaterade men kan ibland, som vid t. ex. sakroiliit vid UC, förekomma även när tarm-åkomman befinner sig i ett lugnt skede. Rökning ökar risken för extraintestinala manifestationer, särskilt spondylartrit. Extraintestinala manifestationer är vanliga bland patienter med extensiv UC (70 %), mindre vanliga vid vänstersidig kolit (30 %) och ovanliga vid proktit (några få procent).

Bild 17. Pyoderma gangrenosum.

Bild 17.

Pyoderma gangrenosum.

Bild 18. Uveit.

Bild 18.

Uveit.

Associerade hud- och ögonsjukdomar

Ofta aktivitetskorrelerade symptom.

  • AFTÖSA SÅR (10 %) och andra inflammatoriska förändringar i munhålan (framför allt vid CD).
  • • ERYTEMA NODOSUM (3–5 %) oftast på underbenen pretibalt (vanligast vid kolonengagemang).
  • • PYODERMA GANGRENOSUM (1–2 %) är sällsynt men kan förekomma främst vid kolonengagemang.
  • • PSORIASIS tycks förekomma i högre utsträckning än förvän-tat hos CD-patienter.
  • EPISKLERIT, IRIT, UVEIT (10–15 %).

Ledmanifestationer

  • ARTRALGIER (10–50 %) drabbar vanligen småleder. I vissa studier är frekvensen densamma som för kontroller. Ofta aktivitetskorrelerat.
  • PERIFERA ARTRITER drabbar upp till 20 % av IBD-patienterna enligt olika studier. Medelstora leder. Det finns två typer, pauciartikulär (<5 leder, asymmetrisk, ofta nedre extremiteter, aktivitetskorrelerat) och polyartikulär (≥5 leder, kan vara erosiv, associerat med uveit och ej korrelerat till IBD-aktivitet).
  • PELVOSPONDYLIT (Mb Bechterew) 7–12 % av IBD-populationen. MR ger säkrast diagnos.
  • SAKROILIIT (10–20 %) MR bekräftar diagnosen.
Bild 19. Sacroiliit/pelvospondylit.

Bild 19.

Sacroiliit/pelvospondylit.

Andra associerade tillstånd

  • TROMBOEMBOLISKA KOMPLIKATIONER (5–10 %) djup ventrom-bos och lungemboli. Aktivitetskorrelerat och därför ska man överväga trombosprofylax vid akut kolit, särskilt vid höga TPK-värden och/eller lågt albumin.
  • PRIMÄR SKLEROSERANDE CHOLANGIT (PSC) ses huvudsakligen hos patienter med extensiv UC (ca 5 %), och ska misstänkas vid transaminasstegring och ALP-förhöjning. PSC kan dock förekomma även utan någon påverkan på leverproverna. PSC svarar för den helt övervägande majoriteten av leverproblem vid IBD. Ultraljud visar sällan patologiska fynd. Endoskopisk retrograd cholangiografi (ERCP) eller idag hellre noninvasiv MRCP (magnetisk resonans cholangiografi) + leverbiopsi ger diagnos. Framför allt ses förträngningar och kaliberväxlingar av de intrahepatiska gallgångarna. Diagnosen kan vara vansk-lig vid s. k. ”small duct PSC”. De flesta fallen av PSC har ett subkliniskt förlopp men vissa progredierar med risk för skov av cholangit-attacker med ikterus, cirrhos och fibros. Ursodeoxycholsyra (UDCA) (Ursofalk®) ges vanligen, men effekten i större randomiserade studier har varit tveksam. En studie har t. o. m. påvisat högre mortalitet i PSC-populationen som erhållit höga doser UDCA, varför läkemedlet blivit frågasatt som självklar behandling vid PSC. I avancerade fall av PSC med cirrhos och begynnande leversvikt är lever-transplantation den enda kurativa behandlingsmöjligheten. PSC-patienter med extensiv UC har även en starkt ökad risk för såväl cholangiocarcinom som för kolorektal cancer (se vidare sidan 98). Patienter med PSC bör skötas av special-intresserad hepatolog/gastroenterolog.
Bild 20. Primär skleroserande cholangit.

Bild 20.

Primär skleroserande cholangit.